En mil stolpe.

En galet jobbig dag.
Varför jag är vaken än är för att jag ska ta medicin klockan 23.00, annars hade jag sovit nu. Och det var precis vad jag gjorde då jag kom hem i em; SOV.
Jag var så trött och hungrig men tänkte att jag struntar i att äta något, jag slänger av mej kläderna och lägger mej på riktigt, ställer klockan så jag kliver upp en stund innan jag ska sova för natten. Men då fanns en överraskning till mej hemma i kylen. Sambon och sonen hade varit och handlat gemensamt tidigare på dagen och då hade det tänkt på mej och köpt en färdiglagad laxgratäng med fetaost i delikatessdisken. 
Ååååå så gott, satt uppkurad i soffan med morgonrocken på och ögonen i kors av trötthet och njöt. Tack!

Jag fixar inte så här långa intensiva dagar.
Klockan 09.00 träffade jag en underbar inskrivningssköterska, som jag kommer att träffa efter operationen på den avdelning jag hamnar på. 204? Kanske eller kanske inte. Jag har sedan länge slutat att tro på att jag klarar av att ta in rätt information. (Du måste ju ha med en förmyndare nästa gång du ska på sjukhuset säger min sambo med ett leende. Eller ett papper och penna tänker jag).
Klockan 10.00 träff med narkosläkaren. Och sedan en lång vandring i korridorerna tillbaka till ryggmottagningen för att träffa en kurator. För att sedan fortsätta motionsrudan till apoteket. Säger bara tack för alla stolat och bänkar att vila på.
Jag köpte descutan att duscha med inför operationen och tvätta håret. Just nu orkar jag inte bry mej hur det var, jo tre gånger men skulle jag genom gå proceduren två gånger varje gång dvs sex gånger allt som allt. Ja, inget jag bryr mej om ikväll.
Orkade inte gå till bussen för att åka hem, ont i skinkan och benen, men som tur var fick jag skjuts. Tack!

Som om inte det räckte så hade jag bokat in en träff med min chef. Försäkringskassan ville ha utlåtande från min arbetsgivare om jag kan börja jobba. Han hade skrivit ihop ett brev och förklarat vad jag gör på mitt jobb och att det fanns igen möjlighet till anpassat jobb för mej nu innan operationen och att det fick vi i samrådan med läkare avgöra sedan. Tack!
Han skulle också hjälpa mej att söka pengar från afa. Och jag tog ut årets friskvårdspengar också.
Men sedan väntade hem ock sängen för min del.
Och nu väntar sängen för andra gången idag för min del go`natt.

Jo, en mil stolpe. 
Idag är sista dagen som jag äter Diclofenac T ratiopharma 50 mg.
Nu finns bara 19 värktabletter/dag  på min lista. 
Känner mej glad!