Jag blev så arg på mej själv ...

Det är inte så att jag "bara" sitter och drömmer om sommaren, så här på årets sista dagar. Men jag tänker mej 2018 och vad det ska innehålla. Och det blir ju faktiskt en sommar nästa år också.

Fotot är på min farmors gamla soffa som var så perfekt att sitta i för min rygg. Där i solen satt jag med tända ljus och åt min lunch, yoghurt med bär och en sillmacka. Sådana stunder vill jag ha fler av.

Men först är det januari, med massor av snö att njuta av. Är det vinter så ska det väl vara vinter, i alla fall här i norr.
Jag har bestämt mej för att tycka att det ska bli kul att börja jobba. 
Jag har skrivit ner sådant som gör mej glad och det tänker jag försöka fylla mitt liv med.
Bara att tänka på att plantera om mina blommor kan få mej att le. Känslan av att stoppa ner fingrarna i jorden och fylla en ny kruka och ge rötterna plats att växa. Kanske något för oss människor att ta efter i februari/mars, lite näring, lite ansning av det som är gammalt och nött så vi kan börja blomstra.

Jag tänker på hur mycket jag ska orka det här året. Skogspromenader är det jag saknat mycket eller egentligen bara att kunna gå. Därför blev jag lite sur på mej själv igår när jag tänkte "jag orkar inte gå ner till graven och skotta fram det elektriska ljuset som ligger en halv meter under snön".
Alltså orkar inte! Jag blev så arg på mej själv, hade jag redan glömt att jag inte kunde gå bara för någon månad sedan? Ska man då sitta hemma och tänka; "jag orkar inte..."
Klart att jag gick ner och det blev hur trevligt som helst, jag behövde inte skotta för det gjorde en man som jag träffade där, som skulle skotta fram "sin" grav. Det lustiga var att han tog spaden före mej, så jag sa till honom att jag väntar och tar spaden när du är klar. Han sa att han var lite osäker vart graven var då det var mycket snö. Så han irrar på lite och går sedan fram till våran grav och börjar skotta. Av all gravar så vart det just våran han trodde var "sin",
När jag talade om att han var nog lite fel för det var där jag tänkt skotta, så fortsatte han och hjälpte mej. Tack!!!

Jag tycker om kyrkogårdar, så rofyllt och stilla. Han berättade att han varit dit på julafton och vad fint det var med alla ljusen.
Jag vet! Varje julaftonsnatt brukar vi gå ner och tända en lyckta och minnas. 
Att stå under en svart stjärnhimmel och en kyrkogård full av fladdrande lågor är för mej en av julens höjdpunkter. Jag förstår min litenhet och samtidigt det stora med att fått tilldelat sina dagar här på jorden, som ett spännande äventyr.

Jag har köpt ett halsband som jag tänkte tillägna år 2018 och mej själv. Det är tre stor svart ringar som innehåller tre budskap till mej.
1.  open your heart to miracles.
2.  you set your own limits everythings is possible.
3.  follow your dreams it´s your life.

Jag ska börja skriva ner saker som berikar mitt liv och ställa in kompassen på det, för om inte jag gör det för mitt liv, vem ska göra det då? 

Fler som summerar året som gått?

Ja, mina foton, de hjälper mej att hålla reda på mitt liv. 
Speciellt nu när jag sitter och summerar mitt år som varit. Hur ska jag minnas vad som hände, hur jag tänkte i januari? Jo, just det jag tar fram min mobil och tittar. Nej just ja, det gick inte så bra. Jag kan bara se tillbaka till maj på mina drygt 2000 foton.
Men då tar jag fram min bok som egentligen inte har något namn, inte dagbok, inte tacksamhetor, okey mitt fina block med tankar och händelser. Ofta skrivna med olikfärgad penna och små ritade figurer i kanten. Kanske min må-bra-bok?

Jag vet inte om andra summerar året som gått och lägger in förväntningar för nästa år. Men jag gör det.
Jag tänker inte skriva ut här månad för månad. Jag kan konstatera att mycket av allt det  som hänt har handlat om min rygg. Redan i januari ville min läkare sjukskriva mej. Nej jag ville inte det, provade med företagshälsovården, resten känns som historia med alla MR, dartomografi, sjukgymnastbesök, läkarbesök...

Men mitt år har bestått av så mycket mer och det är det jag sitter och sammanfattar. Jag har frågor som jag tänker igenom.
Vad är jag mest stolt över?
Vad var bäst med året som gick?
Vad har jag lärt mej?
Vad är jag tacksam för?
Hur tog jag mej igenom svårigheter? (ha ha tårar och morfintabletter kanske?)

Jag får hjälp av mina foton att minnas, känna och få struktur på mitt år.

Jag har precis lärt mej en sak. De som fotograferar sin mat njuter mer av den. Jag skrev bara fotar, inte lägger ut den på sociala medier.
Kan det vara så att när man vet med sej att man tänker ta kort på sin tallrik så lägger man upp snyggare. Stoppar en fin servett vid tallriken. Vrider uppläggningsfatet några gånger och tittar hur det ser bäst ut.
Under tiden man pysslar på med tallriken så hinner man njuta av både doften och åsynen av maten längre än om man bara sätter sej och äter.
Jag får ofta frågan, lite tillspettsad ; "ja du ska lägga ut på facebook?"
Hädan efter ska jag svara att jag bara ska njuta lite extra, just nu och sedan när jag bläddrar igenom mina fotografier. (Nej, jag lägger sällan ut på fb vad jag äter).

Nu är det inte bara så att jag bara tackar 2017 för vad det gett mej. Jag säger också välkommen till 2018. Och hoppas att det ska bli ett spännande år, att min rygg läker ihop som den ska och att min smärta helt försvinner.
Idag upptäckte jag att om jag masserar in den punkt i min vänstra skinka som kan kännas som ett eldklot, med ormsalva ganska hårt så försvinner det onda, (eller elden slocknar).

Salladen har jag fotograferat i juli, när vi fiskat och sedan gått i land på en fin sandstrand för att äta. Kunde inte motstå den vackert vågslipade trädstocken som uppläggningsfat och hade jag inte tagit upp mobilen och smällt av några bilder, så hade jag inte kommit ihåg hur underbar sommaren också kunde vara, trots all jävla smärta som jag hade då. 

Tack till mej!

En ny upptäckt.

Idag har jag upptäckt något nytt! Jag kan ligga på mage och läsa eller som nu skriva på datorn. Utan att få ont i ryggen.
Hur många år sedan är det? Det har inte gått utan att det känts som om ryggen skulle gått av. Ja, livet är fullt med överraskningar.

Idag var jag till mitt jobb på julfrukost/lunch. Gröt, stut och vörtbröd. Och rödbetssallad. Inte alls van att vara uppe så tidigt. Bokar alltid in mina tider runt 12.00.
När Erik kom hem for vi ut och gjorde lite ärenden. Som tur var hade jag stekt ett berg av pannkakor igår så middagen var redan klar.

Då jag tycker att det är kul med paketinslagning så ägnade jag mej åt det på kvällen, trots att jag helst ville lägga mej. Alla aktiva timmar började ta ut sin rätt.
Halv sov framför tven, till en gammalt -70 tals film medan Erik griljerade skinkan.

Jo, något jättekul, igår ringde Agnes min skrivarkompis som jag inte pratat med på så länge. Just när hon ringde var jag på Coop men jag ringde upp när jag kom hem. Så kul att höra vad som hänt i hennes liv sedan vi hördes av sist.

Och nu ligger jag i sängen och skriver och känner efter att mina ben inte värker och att det går bra att ligga på magen att skriva. 
Härligt.

Livet är lika spännande som en gammal bilmotor.

Livet är lika spännande som en gammal bilmotor. 
Ibland vet man att något inte är okey, men man vet inte vad.
Ibland går det trögt.
Ibland överraskar det och spinner som en katt.
Ibland så ser man bara det vackra (som fotot ovan).
Ibland behöver man in på service. Och det kan behövas justera lite så rullar livet /bilen vidare. Just där befinner jag mej nu, ny justerad! Men min sjukskrivning går ut den sista den här månaden. Ja, och vad händer då? Är det meningen att jag ska jobba heltid på en gång? Deltid? Och i så fall hur många procent?
Ja, livet är spännande.

Jag har en tid för min röntgen i början på nästa år. Men än vet jag inte när jag ska träffa min ryggläkare, jo efter röntgen, men när?
Jag vet att jag inte ska gå in på min jobbar-rad på schemat, då min chef satt in en vikarie. Känns bra. Men fortfarande vet jag inte hur jag ska jobba. Vet inte vad jag orkar. Vet inte vad min rygg orkar med. Fast det bästa är att jag har slutat oroa mej. Det blir som det blir.

Den 14 hände något i min rygg, vad vet jag inte, bara att den kändes annorlunda. Kanske starkare. Mindre stel? Jag vet inte men det blev mer min gamla rygg. Som att kliva upp ett steg till på min trappa mot att vara okey.

Jag hoppas att mina skruvar har börjat läka fast och att det ser bra ut på min röntgen. 

Kanske är det för att jag fick följa med min pappa då jag var liten in under smörjbryggan på BP, som jag tycker att motorer är vackra, för att det är ett fint minne jag har av min pappa att jag fick lära känna doften av olja och att jag fick vara med och lära mej kolla olja och vatten.
Idag säger jag grattis pappa på din födelsedag och tack att du tog med mej "fast jag var tjej", för så var det när jag var barn. Dockor för flickor. Bilar för pojkar.

1 500 plastpåsar typ.

Har frossat i godisrecept idag. Och tänkte faktiskt frossa av julgodis hela julen, sedan får det vara bra. Det sägs ju att socker triggar igång inflammationer, så då må det väl vara bra för mej som ska ha en pågående inflammation i ryggen för att "instrumentet" (undrar fortfarande vad jag har för instrument i min rygg hi hi ) ska läka fast i ryggraden.

Den köttätande vegetarianen (jag) hittade lite nya julgodisar som jag vill prova;

Vegetariska Bounty;
*1 dl kokosolja
*1,5 dl kokosmjölk
*2,5 dl kokos, riven
*0,5 tsk vaniljpulver
*ev 2 msk florsocker
*150 g choklad
Blanda kokos, kokosmjölk,, kokosolja, vaniljpulver och ev florsockret i en bunke.
Rulla runda bollar, ca 15 stycken och lägg dem på bakplåtspapper.
Frys dem i 30 minuter.
Doppa dem i smältchoklad.
Förvaras i kyl eller frys.
Nej men oj så gott för en Bounty älskare som jag!

Vegetarisk knäck;
1,5 dl strösocker
1,5 dl kokosmjölk
1,5 dl sirap
koka i ca 20- 30 minuter
De blir inte lika mörka som de med grädde i och de ska inte koka lika länge då de blir för hårda.

Igår städade jag ur tvättrummet i stugan. Plockade igenom garderoben där, sorterade alla plastpåsar typ Coop och ICA (Erik säger att vi inte har några påsar i stugan och jag kan tala om att vi har ca 1 500 stycken, lite överdrivet), rensade ur gamla förpackningar och kollade vad som fattades av hygienartiklar. Det blev ett fint tvättrum där en liten julgran ska stå och lysa i jul med dörren på glänt.
Men idag har min rygg inte orkat så mycket. Kanske för att jag förtog mej lite för att det var så kul eller för att jag glömde att göra mina ryggövningar mitt på dagen igår och sedan på kvällen. Eller en kombination av båda. Jag tror att det känns bättre imorgon då jag har tagit det ganska lugnt idag.

Nu väntar mina kvällsövningar innan vi ska ha en trekant (häpp), jag, täcket och kudden.

En av de starkaste och mest berörande låt som jag vet.

Det finns många som inte gillar Carola, jag vet. Men jag väljer ändå att lägga upp hennes låt; "Jag vill alltid älska" och jag väljer också att skriva att det är en av de starkaste mest berörande låt som  jag vet.

Jag tillägnar den min äldste son, med kärlek. Idag är det trettio år sedan det lilla hjärtat på monitorn  ovanför hans huvud på hjärtintensiven slutade att slå och blev till ett rakt sträck, som också talade om för oss att hans hjärta inte slog längre. Det brinner ett ljus på hans grav och en röd ros böjer sej över hans  gravsten ikväll.

 Och kan det vara så att tack vare honom, ja jag skriver tack vare honom, så har jag förstått hur skört livet är och hur viktigt det är att faktiskt leva då vi lever? Att ta tillvara sin stund på jorden. 

Kan det vara så att min glädje över hans två småsyskon är så utomjordiskt stor, just för att hans liv blev så kort?

Jag är så stolt över min rygg som burit tre barn utan att nämnvärt protestera, trots min ryggskada. 

Jag var och tog nya blodprover klockan 13.45 i tisdags och klockan 16.05 på onsdag ringer min läkare som fått svaren. Är så otroligt glad att det jag möter inom sjukvården är så snabbt och effektivt. Eller egentligen är det ju min läkare som jag är tacksam för att att han är den han är och att jag har just honom till läkare.

Proven såg bättre ut nu än för en månad sedan, så han ville inte sätta in något för att höja värdena, jag sa till honom att jag inte riktigt förstod skillnaden på vad det betydde de olika svaren som för mej var det samma, men sa också att det inte spelade mej så stor roll att jag inte förstod. 

För att få upp mina dåliga järnvärden har jag ätit mycket kött, då kroppen lättare tar upp järn ur kött än ur vegetabilier. Det har blivit älg, orre, tjäder och lamm, då jag inte äter industriellt uppfödda djur.

Och idag när vi hälsade på Svante och Gun fick jag mera älg både färs, has och något som jag inte vet vad det är (kött är ju inte min starka sida) men det ska bli en god gryta i mellandagarna. Tack. Tack jätte mycket!

Biblioteket igen!

Igår kväll var jag ner på biblioteket och lyssnade på författare som givit ut böcker på Jengels förlag, alla med anknytning till Jämtland.

Min skrivarvän Lena var där och läste om sin lilla fjäll vän "Jåjock", som boken också heter. En spännande saga för både stora och små. 

Det var Lena som frågade mej i somras om jag vill vara med och skriva i en antologi. Tack vare henne blev det en riktigt fin bok med femton kvinnoröster. Det hade inte blivit någon bok om inte Linnéa hjälpt mej leta bland mina texter och hjälpt mej renskriva och skicka både ord och foton. Och tänk på kvällen den 19 september när jag kommit upp på avdelningen efter operationen, just då den kvällen skrev Lena att boken var klar, precis som jag. Kul! 

Jag träffade Clara där, också min skrivarvän och dessutom så gick vi en kurs tillsammans när vi väntade barn. Jag har skrivit om henne förut här på bloggen, hur glad jag blev då jag fick en bok av henne. Vi har också "opererade ryggar" tillsammans. Alltså vi är ryggopererade båda två.  Inte samma fel, men stelopererade båda två. Hon gjorde sin operation för ca ett år sedan. Så givetvis blev det lite ryggprat där bland böckerna.

Ikväll har jag varit på biblioteket igen! Oj vad jag är där ofta! Det var en föreläsning genom FN- kursen. Ibland blir jag så ledsen av att få veta så mycket hemskheter som händer, så frustrerande ledsen. Vi vet så mycket, vill så mycket och kan göra så lite.

Vad jag förstått är att Sverige är ett land som många andra länder ser upp till. Vi har lyft fram hur viktig det är att kvinnor är med på möten (51 % oss här på jorden måste ju vara ganska viktiga att ha med) att de blir efterfrågade när de inte finns med i t ex Ryssland.

Jag har också insett att detta lilla pyttelandet i Skandinavien är ett föredöme som skrämmer den "store" presidenten i väst t om. Stolt att bo här med våra värderingar, vårat tänkande och speciellt med vårat genustänk.

Avslutar med en liten ryggrapport. Jag har mer ont i ryggen nu än för en vecka sedan. Men då är det väl så då. Känner att det kanske är normalt att det ska vara så. Jag fortsätter med min träning och tar mina promenader.

Slit och släng samhälle, nej tack!

Förmiddag i Mitt Gröna Kök. Tyst och still och bara jag. Njutit av en kopp te och kört igång en tvättmaskin. Det får räcka så en stund.

Ja, i mitt Mitt Gröna Kök det blir lite miljötänk idag. Vi sorterade ur kläder i helgen. Tror att Erik kunde ge alla i ett fotbollslag nya byxor ...

Jag blir ledsen då jag ser hur det slit och slängs. Fulla kassar med kläder som slängs i brännbart. Det är inte ok, så kan vi inte slösa på jordens resurser. Några få köper och köper medan en hel massa människor inte har kläder för dagen.

Så hos oss blev det så här;
*  två kassar med kläder som ska skänkas till Robin Hood, där går pengarna (kläder och saker kan också få hämtas gratis där för de som verkligen är utan) till behövande i  Jämtland (och Härjedalen tror jag). Nu i jul kan man lämna in julklappar där också eller handla på ÖB och Lekia och lämna in i kassan så tar Robin Hood hand om det och delar ut.

*  en kasse med kläder (mest sockar, t-shirt och trosor) kommer att hamna i min stuga (varför har jag inte gjort så förut?) då jag oftast drar kläder emellan stan och landet.

*  en kasse med trasiga kläder (men rena) lämnade jag in Kapp Ahl och fick 50:- i rabattcheck att använda där inom två månader när jag handlar för 300:- (då jag inte planerar att handla där så tänkte jag ge bort checken till någon som stod i kön som stod bakom mej, men de två som stod där handlade bara några små saker). För mej handlar det mer om att textilierna återvänds och jag skulle lämna in där även om jag inte fick 50- lappen.

*  vi hade ett gäng ullfrotté-sockar med långt skaft som vi aldrig använder  och precis igår såg jag att de gärna tog emot mössor och vantar på Värmestugan här i stan. Så jag tvättar upp sockorna och hoppas att de vill ha dem också. Supervarma och härliga.

Ja, så var gårdagen och mina gröna tankar omkring vårt "slit och släng-samhälle" och vad jag som privatperson kan bidra med.

Men allt plockande, böjande, flyttande och bärande tyckte inte min rygg om. Men jag blir inte längre rädd för smärtan. Vet att den oftast är borta dagen efter och att det faktiskt är bra att använda ryggen. 

Jag har också börjat ställa väckarklockan på 07.00 igen och tar mina två första alvedon då. Har ökat till 665 mg igen, det fungerar bättre så.
Men hur jag ska få bort min trötthet vet jag inte. Men nu har jag accepterat att det är så här, jag får stå ut med den då jag slipper ha ont, då jag kan göra så mycket som jag inte kunde innan operationen. Det är bara att vila och ibland sova en stund. Nu i veckan ska jag ta nya blodprover och hoppas de ser bättre ut.
Och min hjärna är min igen. Mina tankar är så skarpa så jag kunde skära mej på dem. Kul!

Oj, jag måste ju nämna den fina kotten jag målat på fotot. Jag gillar pyssel, gärna hämtat från naturen. Så mitt bidrag till julpynt är min fina målade tallkotte.