Pratade med min "rätta" läkare i fredags om att jag ofta är så otroligt trött. Inte så att jag måste sova men blir alldeles trött av alla intryck. Allt utöver det vanliga kan tvinga mej att gå och lägga mej med en kropp som om jag nyss sprungit ett elljusspår.
Sa också att jag känt mej piggare några dagar så det var nog onödigt att kolla mina blodvärden. Men det tyckte inte han. Men han tänkte att det kanske var kroppens reaktion nu när värken är borta, att äntligen fick den vila från smärta. Ja, kanske det är så.
Jag valde att gå till sjukhuset och ta proverna (han laddade på lite olika prover, men sa också att jag lär nog var genom gången med allt, sedan min operation, men för säkerhets skull så skulle jag kollas upp.Tack!) annars måste jag boka tid på hälsocentralen och det kändes bökigare.
Jag är så glad att jag har en så bra läkare, men snart känns det som om vi träffats lite för mycket på sista tiden, han vill nog ägna sej åt andra patienter och höra om deras krämpor tror jag.
Det var lång kö idag på sjukhuset, tror att det var folk borta på utbildning eller något sådant.
Det var väl passande att sitta där och vänta med nummer 81 och det var 70 när jag kom. Jo, där satt jag och skulle ta prover för att jag är trött och somnade. På riktigt. Damen bredvid mej väckte mej så jag inte missade min tur, tack för det.
Sedan gick jag sakta genom stan. Fick tårar i ögonen av lycka, jag GICK, strosade och hade inget ont. Livet är ett mirakel och jag är glad att jag fortfarande inser det och kan känna mej tacksam för det. Att det inte har försvunnit i det vardagliga.
Måste komma ihåg att säga till på Akademibokhandeln vid torget, vad jag tycker att det är fantastiskt att de har en fåtölj som man kan sitt där och vila i och läsa om man vill. För mej har det varit guld värt att den funnits där.
Samma sak med Hemköp, alldeles utanför kassorna. Bänken där har jag suttit och ätit bananer och nötter många gånger.
Jag tycker att det är viktigt att tala om det som är bra, dels för att det var bra för mej men också att det får vara kvar då det finns andra som behöver vila rygg, ben eller hela kroppen när det tar en tur på stan. TACK!
På eftermiddagen följde jag med på Jula och och Coop. Visste redan innan att jag inte skulle ha följt, Men jag ville.
Ja, medan Erik lagade en stek på orre, så lade jag mej i soffan med en filt och sov en timme, så vart det.
Det fick räcka med promenader den här dagen, men mina ryggövningar de körde jag på med. Känner hur mycket mer jag orkar nästan för varje dag.
Igår fick jag en så söt rosa blomma av min vän Berith. Och ett brev. Tack. Det värmer så.
Hon kanske väckte dig för att du snarkade? ;)
SvaraRaderaHa, ha så kan det vara. Men hon hade nummer 82...
SvaraRadera