Allhelgonahelgen.

 Allhelgonahelgen.

 Har satt ljus på mina gravar. För mej betyder nog den här helgen att jag är tacksam att jag lever. 

Jag tror att det är det döden betyder för mej, att inse att livet är begränsat. Gör det du vill nu, sedan är det försent. 

En stilla tanke på de människor jag mött och som format mej till den jag är. En tacksamhetens tanke.

Jag har inte mått så bra. Och inte förstått varför. Har lagt mej att sova strax efter 23.00 sedan jag har tagit min medicin. I vanliga fall är mitt sömnbehov inte så stort, det blir ungefär fem till sex timmar per natt. Nu när jag ätit så mycket mediciner så jag sovit mer än tolv timmar ibland och fortfarande varit trött. Nu har jag fortsatt att lägga mej sedan jag tagit min kvällsmedicin. Men efter en timme har jag vaknat, klarvaken och utan att kunna somna om. Det har gett mej obehags känslor att gå och lägga mej och natt efter natt ligga vaken och inte kunna sova. Jag tror till och med att jag sa att jag hatade nätterna. Gruvade mej för att försöka sova.

De sista tre nätterna blev jag alldeles kallsvettig i ansiktet, så jag kollade faktiskt om jag hade feber. Men nej, det hade jag inte. En märklig känsla att svettas i ansiktet, speciellt mellan näsan och överläppen. 

Jag har varit lätt rörd, allt jag har sett på tv har jag blivit antingen jätteglad av eller urledsen. Jag tycker inte om när jag inte känner igen mej själv. Jag kan vara alla de där känslorna men inte hoptrasslat som ett garnnystan utan början och slut.

Kanske var det för att jag var lite för snabb att trappa ner min medicin, det kändes så när jag läste om biverkningarna när den sattes ut.

Jag som skulle fira med en stor härlig kopp choklad, med likör, grädde och mumsmums, när jag tagit min sista kapsel för min nervvärken. 

Jag rotade runt i skafferiet i stugan och fann en marängbotten, den bröt jag sönder och tryckte ner i en kopp het chokladdryck gjord på havre. Det var det mest onyttiga i "firarväg" jag fann när jag ändå inte var intresserad av att fira.

I natt som var sov jag hela fyra timmar och utan en svettig mustasch.

Och i lördags tog jag två promenader och fick inte det minsta ont i ryggen.

Bara så otroligt tacksam, att kunna gå igen!