Ibland vet man att något inte är okey, men man vet inte vad.
Ibland går det trögt.
Ibland överraskar det och spinner som en katt.
Ibland så ser man bara det vackra (som fotot ovan).
Ibland behöver man in på service. Och det kan behövas justera lite så rullar livet /bilen vidare. Just där befinner jag mej nu, ny justerad! Men min sjukskrivning går ut den sista den här månaden. Ja, och vad händer då? Är det meningen att jag ska jobba heltid på en gång? Deltid? Och i så fall hur många procent?
Ja, livet är spännande.
Jag har en tid för min röntgen i början på nästa år. Men än vet jag inte när jag ska träffa min ryggläkare, jo efter röntgen, men när?
Jag vet att jag inte ska gå in på min jobbar-rad på schemat, då min chef satt in en vikarie. Känns bra. Men fortfarande vet jag inte hur jag ska jobba. Vet inte vad jag orkar. Vet inte vad min rygg orkar med. Fast det bästa är att jag har slutat oroa mej. Det blir som det blir.
Den 14 hände något i min rygg, vad vet jag inte, bara att den kändes annorlunda. Kanske starkare. Mindre stel? Jag vet inte men det blev mer min gamla rygg. Som att kliva upp ett steg till på min trappa mot att vara okey.
Jag hoppas att mina skruvar har börjat läka fast och att det ser bra ut på min röntgen.
Kanske är det för att jag fick följa med min pappa då jag var liten in under smörjbryggan på BP, som jag tycker att motorer är vackra, för att det är ett fint minne jag har av min pappa att jag fick lära känna doften av olja och att jag fick vara med och lära mej kolla olja och vatten.
Idag säger jag grattis pappa på din födelsedag och tack att du tog med mej "fast jag var tjej", för så var det när jag var barn. Dockor för flickor. Bilar för pojkar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar