Idag kom den!

Hemmablind?

Varför har jag så svårt att inse att jag behöver hjälpmedel?

Varför har jag så lätt att lyfta telefonluren och ringa när jag är på jobbet? Ringa och fixa till andra så deras vardag ska underlättas. För att det är min yrkesroll kanske!

Idag kom den, min Rolls Royce. Den som framför allt ska göra att min grötkokning inte är en helvetisk upplevelse. 

Jag har blivit så bortskämd av att få frukosten iordninggjord när jag kliver upp. Men nu är det vardag igen och jag är själv på morgonen igen.

Hur kunde jag klara av det förut? Jo, jag kunde och jag kan. Men inte utan att jag måste lägga mej i kökssoffan och vila och gråta mellan momenten hälla i en deciliter havregryn i kastrullen och skruva på kranen och fånga upp två (varför inte bara en? Helsike vad lång tid) deciliter vatten för att hälla den i kastrullen också.

Att stå längre än en minut utlöste sådan smärta i underbenen att det var/är omöjligt att stå. 

Tack att vi har soffan i köket att krypa ihop i. Och detta hemska att gröten ska koka tre minuter. Det finns ingen möjlighet att stå så länge. Hänger på spiskanten och diskbänken och gråter. Helvetes, jävla, förbannade ... SÅ ont eller rättare sagt ONT det gör.

Ska min morgon verkligen börja så? 

Nej imorgon ska jag njuta av att koka gröt. Jag ska sitta i min nya stol. Höjbar, snurrbar och en kant längst ner för att kunna vila fötterna på. Och det ska inte göra ont. Oj, glömde ett ryggstöd som man kan ställa om också, jo det är en riktig RR.

Längtar till imorgon, längtar efter att koka gröt.

Jag är glad att jag trots allt kan tycka att livet är ganska bra.