Snart är hjärnan min igen!

Vill bara skriva och tala om att min hjärna är grumlig, ibland mycket grumlig pga alla mediciner. Så därför finns det nog mycket stavfel och avstavningar i bloggen som inte borde finnas med här. Men då kan jag bara tala om att det är nog det minst grumlig, det som blir fel just här.

Att kliva in i en värld av mediciner som man inte är van. Mediciner som påverkar hjärnan och verklighets uppfattningen, det har varit skrämmande, spännade och kanske ibland lite roligt (ivarje fall har min familj haft något att skratta åt -tack för det).
Nu när jag har ätit full dos ganska länge kan jag tycka att det jag märker av, så är det bara tröttheten. Men ibland känns det som om inte alla hästa är hemma.
Idag skulle jag köpa en macka på Subway och den plasthandsklädda tjejen frågade; "vilket kött ska du ha?"
Jag stod alldeles tyst, det stod still i mitt huvud. Hur kunde hon fråga något så oförskämt?
Samma fråga igen! Jag bara stirrar. Varför frågar hon det till en som inte äter kött?
Samma fråga igen! Och nu börjar hon nog tycka att jag var dum, fast jag tycker att det är hon som är det.
 Fjärde gången gillt! Ser hon inte att jag inte äter kött men då kommer jag på att jag ska nog säga något, fast jag tycker det är heldumt att ställa en sådan fråga.
Jag tog min vegetariska macka och for hem och insåg att hon nog inte kunde se på mej att jag inte åt kött. Vilket jag för en stund sedan tyckte vore helt rimligt av henne att se.

Men snart är hjärnan min igen!