En skön känsla.

En skön känsla, jag håller på att räkna ner.

Igår tog jag min sista spruta av Fragamin.
Idag har jag ringt till Ingrid på ryggmotagningen, för att jag vill ha mer Gabapentin, det sista jag ska ta om allt går som det ska. Jag tar alltså nio stycken per dag, en stor dos. Och när jag trappar ner tar jag bort en kapsel och tar så i ja, vad då tre dagar? För att ta bort en kapsel till och fortsätta så till jag är nere på noll. Märkligt att säga tack och adjö till dem som ställt till sådan oreda i mitt huvud men också hjälpt mej så mycket med att kunna leva någorlunda i sommar.

Lite rädd! Att mina nervsmärtor i benen kommer tillbaka. Att jag fortsätter att vara okoncentrerad och grumlig i hjärnan. (Har köpt en bröllopspresent, som JAG hade ansvar för. Och igår kom jag på att jag skulle titta på den. Borta! Vad säger man till brudparet? Vårat paket kommer senare. Eller jo, vi skickade efter med Postnord, ni vet). Jag blev så arg på mej själv. Visste ju vart jag lagt den, tittade igen för artonde gången. Ja, där låg det fast i en svart påse. I min hjärna så skulle jag se presenten direkt då jag tittade där jag lagt den. Orkar inte vara disträ längre!!

Jag kommer att sluta med morfinet. Både snabb- och långtidsverkande.
Jag hoppas att jag bara behöver ha kvar mina alvedon. Kan livet bli så enkelt? Ja, jag får se vad som händer då min kropp ska klara sej själv framöver.

Jag fick frågan nyss hur jag kunde äta så mycket medicin och en redogörelse över hur skadligt det var för njurarna och levern. Tack för det, precis vad jag behöver höra.
Jag svarade att jag tackade Gud, Allah, någon annan högre makt eller läkarvetenskapen att de gett mej verktyg att klara av mina smärtor fram till operationen och kanske även sedan.

Snälla tyng inte ner den som redan knäar, putta inte omkull oss när vi är så sköra. Vi vet att det inte är antioxidanter eller nyttiga vitaminer som vi sköljer ner genom vår strupe. Vi kan läsa bipacksedeln (eller helst inte) om stroke, hallucinationer, yrsel, huvudvärk, krampanfall, dubbelseende mm mm mm. Tack det räcker så tror jag ...

Idag ska jag ta mina stygn. Plåstret har suttit tätt hela tiden och det verkar bra. Ja, det känns som om det går framåt i alla fall.
Och jag har lättare att röra mej, helt klart. Jag tror att det är bra att komma ihåg hur det var igår, förr går,  en vecka sedan, då ser man sina framsteg.