Ringde ju Ingrid för att hon skulle hjälpa mej att förmedla till doktor J, att jag ville ha lite mer medicin. Och somnade. Så när Ingrid ringde, väckte hon mej och jag var jag alldeles nyvaken. Jo, hon hjälpte mej att räkna ut hur mycket medicin jag behövde (fast det hade Jens redan gjort).
När jag ändå var vaken bestämde jag mej för att duscha och tvätta håret själv. Har inte velat göra det, då jag är lite osäker på badkarskanten sedan jag gjorde min praktvurpa där i somras. Men idag kände jag för att utmana ödet lite. Visserligen tog jag med telefonen så jag skulle kunna ringa efter hjälp. Allt gick bra. Klockan 15.00 skulle stygnen tas. Spännande det med, jag hade ju inte skrivit upp någonstans utan tänkt att det måste jag komma ihåg.
Idag var jag lite väntlös. Mina böcker skulle komma. Och jag längtade så. Spännande! Mellan klockan 13.00 och 15.00 kör DHL ut sina paket. Mitt liv går ut på att planera numera, så jag ställde en pall alldeles vid ytterdörren, där kunde bussbudet lägga mitt paket.
Nu råkade det vara Micke som jag kände och han kunde ha gått in med dem så långt om jag hade velat.
Vilken fin bok och så skön att hålla i. Jag stolt och glad att få vara med i antologin.
Jo, min fina morbror Gösta ringde. Vi brukar göra det vi sjuklingar, ringa till varandra. Han har också haft/har en rygg som ställt till massa elände. Vi pratat inte bara ryggar, ben och elände. Han är också den jag kan prata om människor som inte längre finns med oss. Vi brukar hjälpas år att minnas och då jag gillar historia så tycker jag att det är guld värt.
Sedan väntade hälsocentralen för att jag (hoppades iaf att jag fattat rätt tid) skulle ta stygnen. Då ringer telefonen och det är våran superfina läkare M som ringer från hälsocentralen. Han ville prata med E om några prover som såg så bra ut!!! Och när han hör att vi är på väg dit (klockan är då 14.35) så undrar han om E vill träffa honom klockan 15.15. Han är bara helt underbar.
"Vi måste kolla upp om han har sökt nytt jobb hos privatpraktiken som ska öppna", säger jag till E, "för då måste vi flytta med". Fast jag inte vill inte det egentligen.
Nej, han skulle inte flytta med (Tack E som frågade. Tack M som inte ska flytta).
Mina stygn såg bra ut. Torrt och fint. Sköterskan lade på några stripes (eller vad det heter, smala tejpremsor som håller ihop sårkanter) och sedan ett stort plåster så jag kan duscha. Om en vecka så ska det vara helt läkt, så då kan jag plocka bort plåstret.
När jag kom hem tog jag min nya bok med mej till sängen och tänkte läsa.
Vaknade två timmar senare och var hungrig.
Är det något jag kan, så är det att sova, bara mina fötter är varma. Helst väldigt kallt i sovrummet och en tjock filt över täcket. Sover lätt 16 timmar!
Känner mej som höstlöven som snart ska bäddas ner under snön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar