Mitt Gröna Kök - igen.

Mitt Gröna Kök, ja. I en deckare får man ju inte nämna något utan att återknyta till det, då är det en B-roman (eller film).

Ska försöka.
1. Jag tycker om grönt, i mitt kök. Speciellt den lite grälla färgen, som det är på den här sidan. Mina krukor i fönstren får gärna ha den färgen. Och igår kom jag på att JAG skulle måla hörnet bortanför spisen grönt. Ett hörn som vi skulle ha kaklat för ungefär 1000 år sedan. Så vad spelade det för roll om det inte blev så väldigt perfekt, det ska väl kaklas över, tänkte jag. Men lever man med en snickare så skulle det göras fint, måtta upp plattor, rolla dem och sättas upp fint med urtaget till kontakten ur borrat i plattan. Ja, där är skillnaden på oss, den ordentliga och den slarviga! Det kommer att bli jättefint, men ta mycket längre tid än jag tänkt mej.
2. Jag älskar att odla, att se det växa. Jag tycker om mina krukväxter ibland har det blivit lite kul att minnas var de kommer ifrån. Från en person eller från en plats. Just nu ligger ett vitkålhuvud i en vacker skål på fönsterbrädan, den har skjutit ut små vitkålhuvuden runt om och blommar vackert med en gul stängel. Bredvid i en skål för avokado finns en rödlök som skickat iväg grön blast (kommer att klippas ner i någon gryta då den blivit längre). För mej behöver det inte vara dyra vackra orkideer för att få finnas hos mej. Ja, okey det finns för många av dem, krukväxter alltså.
3. Det lagas mycket "grön" mat i köket. Jag ska inte påstå att jag bidragit så mycket med det på sista tiden. Jag har helt tappat lusten att laga mat sedan jag fick så ont i benen att jag inte klarade av att stå vid spisen (varken hemma eller på jobbet blev det någon mat gjord nästan). Men jag vet ju att jag gillar att komponera mat, ta lite vad man har och röra ihop. Så igår överraskade jag med att göra en stor sats köttfärssås av nötkött, så mycket att det blev en lasagne till idag (den blev inte lagad av mej). Och till mej själv blev det en vegetarisksås av quorn som jag fann i frysen och massa wokade grönsaker till. Räckte till middag idag också.
4. Jag tycker också om att tänka miljömedvetet. Med mat men även i det mesta. Men det är inte lätt, det som verkar vara rätt för miljön kan visa sej ha en mindre fin baksida som visar sej senare. Jag tycker inte att jag kan ta mej rätten att leva på ett visst sätt när jag vet att det drabbar någon annan som t ex odlar de varor jag vill ha, men som inte har kunskap eller rättighet att göra det på ett sätt som gör att de inte mår bra av miljögifter eller som som inte har någon trygghet i sitt odlande. Eller att vi fiskar ut haven, trålar botten och förstör för fisken att leva och föröka sej och förstör för de människor som bor och har försörjt sej  på "fisknära" fiske och sedan har multinationella företag gjort det omöjligt att livnära sej där längre. Oj, nu kom jag in på mitt "grönast område"; vatten. 

Jaha, min rygg då. Igår var jag till min sjukgymnast. Har några övningar som jag ska göra, men annars bara leva som normalt och försöka göra så mycket jag kan och orkar. (Där av min ide om att måla i köket, det lilla må jag ju orka tänkte jag):
Tack att min hemska nervvärk i benen är borta. Men ryggen blir fort trött och stel. Jag funderar på att ta en tur till badhuset och lite rörelse i varmt vatten. 
Jag fick också laser för mitt högra ben! Ska det aldrig sluta värka i knät?
Kände mej så pigg efter besöket hos sjukgymnasten så jag bestämde mej för att gå genom stan. Mycket sakta strosade jag och njöt av höstvädret. 

Jag kan också skriva att det är en märklig känsla att kunna gå, att kunna använda mina ben utan att de värker, utan att jag måste stanna vid varje parkbänk eller stol inne på ett varuhus för att sitta och vila en stund. Det är en sorgsen känsla, då jag träffat SÅ många människor med ryggproblem eller nervvärk som är opererade och inte blivit bättre, ja det är inte så att jag bara känner mej glad, alla de jag träffat på min "ryggresa", jag känner med dem. Verkligen känner!

Jag vet att min nervvärk är borta. Men jag vet inte hur min rygg blir om jag inte blir bättre än så här, så har jag mer ont än jag hade innan operationen. Men för mej var nervvärken det värstaste, värstaste (jag vet att det inte är korrekt svenska) och jag tror och hoppas att min rygg kommer att bli mindre ond och inte så trött. Ibland glömmer jag att det inte är så länge sedan jag opererades.

En sak till, om nu någon sjukvårdskunnig läser det jag skrivit och tänker eller säger att så där är det inte, det där måste du ha fattat fel.
Ja, då är det nog så, jag har fattat mycket fel hela hösten, hela sommaren. Jag har lyssnat och sagt ja (eller nej). Men ibland har det inte alls stämt med vad som blivit sagt, min hjärna har inte tagit in eller så har den tagit in och skapat sej en egen sanning. Så jag tar på mej alla missuppfattningar angående det som handlar om sjukvården (eller är det friskvård?) av det jag skrivit.