Man är ensam när man är sjuk.

Ibland sätter andra ord på vad jag känner eller vad jag upplever.
Tittade på reprisen på Skavlan idag. Bland gästerna fanns sångaren i Iron Maiden. En mysig , spexig men också allvarlig man/kille (59 år). Han berättade att han haft cancer i halsen, skrämmande för vem som helst men kanske lite extra när det är på en person i vars personlighet och varunamn man får sjukdomen.
"Man är ensam när man är sjuk. Ensam med läkaren och tv-programmen som går på dagtid", det är hans ord och kändes så träffsäkert, för även om man har familj och vänner är man själv med sin diagnos. Sin sjukdom. Sin smärta. Sina tankar. Sin oro.

Kunskapskanalen har blivit min vän. Oj, vad jag har rest och upplevt. En underbar kanal fullspäckad med information. Spänning och ett lagom tempo för trötta hjärnor.
I soffan bredvid mej hade jag ett kollegieblock som jag skrev i, då när jag åt galet mycket medicin och inte orkade hålla reda på allt. Där skrev jag ner stödord så jag efteråt kunde minnas lite av det jag sett.
En sida i mitt block;
"Växtjägare".  "Solfåglar". "Gamla världen". "Sydvästra".  "Te och sidenvägen". (Då var jag tydligen i Kina).

"Nicaragua". "Maysa". "Brinnande berget". "Laguna de Aploj". "Nicaraguasjön". "Molnskog".
"4 miljoner steg 210 mil".
"Till fots genom Central Amerika"

Det till hör två olika program och det var nödvändigt för mej att skriva, för att överhuvudtaget veta att jag sett på tven.
Ja, så var det. Nu är min hjärna klar som en fjällsjö känns det som. Jag fortsätter att utmana mej själv att inte skriva upp datum och tider på de saker jag ska på. I varje fall december ut. Den här veckan är det tandläkaren på onsdag (koden till porten; min ålder + ett och min ålder år 1968, enkelt att hålla reda på).
På kvällen FN-kurs och jag ska ha med fika (jag tycker att det är svårt att greppa FN och deras befogenheter eller deras icke befogenheter...).
Och på torsdag ska jag till min sjukgymnast (fast jag tror att han har en finare titel).
Något mer är inte inbokat, mer än att jag vill höra av mej till en vän som ska på sjukhuset på onsdag, vill höra hur det går och samtidigt skicka en lite uppmuntran.

Jag har trappat ner mina alvedon från sex stycken alvedon 665 mg per dag till fyra stycken 500 mg.
Jag ställer inte klockan längre på 07.00, vaknar när jag vaknar av mej själv och tar alvedon då. Men glömde eftermiddags dosen idag. Undrade varför jag var så stel och ryggen var så trög vid 22.00- tiden. Inser att jag behöver mina tabletter och en bättre ordning på att ta dem. 
Så det får jag fixa imorgon genom att ställa klockan sex timmar framåt sedan jag tagit morgon dosen.