Speciellt nu när jag sitter och summerar mitt år som varit. Hur ska jag minnas vad som hände, hur jag tänkte i januari? Jo, just det jag tar fram min mobil och tittar. Nej just ja, det gick inte så bra. Jag kan bara se tillbaka till maj på mina drygt 2000 foton.
Men då tar jag fram min bok som egentligen inte har något namn, inte dagbok, inte tacksamhetor, okey mitt fina block med tankar och händelser. Ofta skrivna med olikfärgad penna och små ritade figurer i kanten. Kanske min må-bra-bok?
Jag vet inte om andra summerar året som gått och lägger in förväntningar för nästa år. Men jag gör det.
Jag tänker inte skriva ut här månad för månad. Jag kan konstatera att mycket av allt det som hänt har handlat om min rygg. Redan i januari ville min läkare sjukskriva mej. Nej jag ville inte det, provade med företagshälsovården, resten känns som historia med alla MR, dartomografi, sjukgymnastbesök, läkarbesök...
Men mitt år har bestått av så mycket mer och det är det jag sitter och sammanfattar. Jag har frågor som jag tänker igenom.
Vad är jag mest stolt över?
Vad var bäst med året som gick?
Vad har jag lärt mej?
Vad är jag tacksam för?
Hur tog jag mej igenom svårigheter? (ha ha tårar och morfintabletter kanske?)
Jag får hjälp av mina foton att minnas, känna och få struktur på mitt år.
Jag har precis lärt mej en sak. De som fotograferar sin mat njuter mer av den. Jag skrev bara fotar, inte lägger ut den på sociala medier.
Kan det vara så att när man vet med sej att man tänker ta kort på sin tallrik så lägger man upp snyggare. Stoppar en fin servett vid tallriken. Vrider uppläggningsfatet några gånger och tittar hur det ser bäst ut.
Under tiden man pysslar på med tallriken så hinner man njuta av både doften och åsynen av maten längre än om man bara sätter sej och äter.
Jag får ofta frågan, lite tillspettsad ; "ja du ska lägga ut på facebook?"
Hädan efter ska jag svara att jag bara ska njuta lite extra, just nu och sedan när jag bläddrar igenom mina fotografier. (Nej, jag lägger sällan ut på fb vad jag äter).
Nu är det inte bara så att jag bara tackar 2017 för vad det gett mej. Jag säger också välkommen till 2018. Och hoppas att det ska bli ett spännande år, att min rygg läker ihop som den ska och att min smärta helt försvinner.
Idag upptäckte jag att om jag masserar in den punkt i min vänstra skinka som kan kännas som ett eldklot, med ormsalva ganska hårt så försvinner det onda, (eller elden slocknar).
Salladen har jag fotograferat i juli, när vi fiskat och sedan gått i land på en fin sandstrand för att äta. Kunde inte motstå den vackert vågslipade trädstocken som uppläggningsfat och hade jag inte tagit upp mobilen och smällt av några bilder, så hade jag inte kommit ihåg hur underbar sommaren också kunde vara, trots all jävla smärta som jag hade då.
Tack till mej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar