Jag blev så arg på mej själv ...

Det är inte så att jag "bara" sitter och drömmer om sommaren, så här på årets sista dagar. Men jag tänker mej 2018 och vad det ska innehålla. Och det blir ju faktiskt en sommar nästa år också.

Fotot är på min farmors gamla soffa som var så perfekt att sitta i för min rygg. Där i solen satt jag med tända ljus och åt min lunch, yoghurt med bär och en sillmacka. Sådana stunder vill jag ha fler av.

Men först är det januari, med massor av snö att njuta av. Är det vinter så ska det väl vara vinter, i alla fall här i norr.
Jag har bestämt mej för att tycka att det ska bli kul att börja jobba. 
Jag har skrivit ner sådant som gör mej glad och det tänker jag försöka fylla mitt liv med.
Bara att tänka på att plantera om mina blommor kan få mej att le. Känslan av att stoppa ner fingrarna i jorden och fylla en ny kruka och ge rötterna plats att växa. Kanske något för oss människor att ta efter i februari/mars, lite näring, lite ansning av det som är gammalt och nött så vi kan börja blomstra.

Jag tänker på hur mycket jag ska orka det här året. Skogspromenader är det jag saknat mycket eller egentligen bara att kunna gå. Därför blev jag lite sur på mej själv igår när jag tänkte "jag orkar inte gå ner till graven och skotta fram det elektriska ljuset som ligger en halv meter under snön".
Alltså orkar inte! Jag blev så arg på mej själv, hade jag redan glömt att jag inte kunde gå bara för någon månad sedan? Ska man då sitta hemma och tänka; "jag orkar inte..."
Klart att jag gick ner och det blev hur trevligt som helst, jag behövde inte skotta för det gjorde en man som jag träffade där, som skulle skotta fram "sin" grav. Det lustiga var att han tog spaden före mej, så jag sa till honom att jag väntar och tar spaden när du är klar. Han sa att han var lite osäker vart graven var då det var mycket snö. Så han irrar på lite och går sedan fram till våran grav och börjar skotta. Av all gravar så vart det just våran han trodde var "sin",
När jag talade om att han var nog lite fel för det var där jag tänkt skotta, så fortsatte han och hjälpte mej. Tack!!!

Jag tycker om kyrkogårdar, så rofyllt och stilla. Han berättade att han varit dit på julafton och vad fint det var med alla ljusen.
Jag vet! Varje julaftonsnatt brukar vi gå ner och tända en lyckta och minnas. 
Att stå under en svart stjärnhimmel och en kyrkogård full av fladdrande lågor är för mej en av julens höjdpunkter. Jag förstår min litenhet och samtidigt det stora med att fått tilldelat sina dagar här på jorden, som ett spännande äventyr.

Jag har köpt ett halsband som jag tänkte tillägna år 2018 och mej själv. Det är tre stor svart ringar som innehåller tre budskap till mej.
1.  open your heart to miracles.
2.  you set your own limits everythings is possible.
3.  follow your dreams it´s your life.

Jag ska börja skriva ner saker som berikar mitt liv och ställa in kompassen på det, för om inte jag gör det för mitt liv, vem ska göra det då?