Eller en ensam färgglad pelargon som blev kvar på en släpkärra som man kan le åt och bli glad av.
Jag har behövt massor av "lysen" det sista halvåret, men de flesta har slocknat efter vägen, som min resa till Shetlandsöarna t ex.
Jag söker aktivt "lyktor" hela tiden att må bra av och finner faktiskt en hel del.
Igår var jag ner till röntgen, ner så tillvida att det ligger neråt om man ser härifrån och ner till 3:e våningen på sjukhuset (man kommer in på 6:e).
De tyckte att jag var proffsigt klädd, att jag börjar bli van. Inga smycken, inga metallföremål i kläderna, ingen dragkedja eller hyskor i behån. Bara att lägga mej ner och bli fotat utan att ta av något.
Jag ska träffa min ryggläkare till veckan så jag tänkte skriva upp mina frågor till dess. Och även hur jag känner i kroppen just nu, jämfört med innan operationen.
Idag stod jag och väntade på bussen och njöt av att kunna stå och vänta. Alltså att STÅ, inte sitta på huk, inte böja mej fram med rumpan i vädret eller sätta mej på backen om det inte funnits någon bänk.
Jag gick också in på Akademibokhandeln vid Stortorget, jag berättade för dem vad deras underbara fåtölj betytt för mej i somras och i höstas. Sa att jag berättat för så många om deras service.
Hon som jobbade där blev glad och sa att det skulle hon komma ihåg om det någon gång blev på tal om att ta bort den. Och jag blev glad att de tänkte så, så fler än jag kunde fortsätta att vila där vid behov.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar