fredag 2 mars 2018

Jag har vandrat på Kilimanjaros sluttning.

Att kunna gå och stå igen är nog det största för mej. Att slippa smärtan och kunna leva mitt liv igen.

Ja, jag reste, jag upplevde. Jag värmdes av solen. Jag snöt ut röd sand ur min näsa. Jag träffade nya vänner och jag besökte mina gamla vänner i Kenya. Jag var på viltsafari. Jag vandrade på Kilimanjaros sluttning. Jag kunde!!!!!
Jag tänker inte skriva så mycket mer än att jag nyss köpt en bok som heter "Gå" (eller konsten att leva ett vilt och poetiskt liv) av "Tomas Espedal". 
Jag vill leva mitt liv på mitt sätt.
Jag vill gå och stå och vara lycklig. Prio 1 på det!
kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

I kväll var det regnigt och disigt då jag for hem från jobbet. Och så underbart det doftade. Vår. Ja, hur går det då att jobba? Fixar ja...

  • En måndag i mitt liv.
    Ska bli spännande... eller inte, att se vad svaret blir på mina blodprover. Pratade med min "rätta" läkare i fredags om att ja...
  • Min poetiska ådra.
    Nu ska jag vara poetisk. Ibland blir inte livet som man vill, men det kan bli väldigt bra ändå. Och man kan inte veta vad som skulle ha b...
  • Friskgymnastik.
    Jag tror på ordens valörer. Jag tror att det är viktigt att använda positiva ord. Jag förstår inte varför det heter "sjukgymnastik...