Livet rullar på.

Jag känner flera som har eller till och med skapat sej ålderskriser. Jag har aldrig haft det! Jag är bara tacksamt glad för varje år jag får vara med. Alternativet kommer ju av sej själv till oss alla. Så varför stressa fram det.
Fotot här ovan tog jag ifjol i en affär  som sålde pappersvaror, med stor sorg och tårar i ögonen tänkte jag på honom som skulle ha fyllt 30 år då, men inte fick. Att livet, det långa livet inte blev hans. Jag tänkte på allt han missade och inte fick uppleva. Men jag tänkte också på att i mitt liv ingick han, jag fick möta honom, älska honom och alltid bevara honom i mitt hjärta.

Idag fick jag tårar i ögonen av en helt annan anledning. Jag var på ICA Maxi och handlade med mitt jobb. Jag gick med lätta steg, hämtade kundvagnen och gick sedan runt och plockade i varor till påskmiddagen. Så helt fantastiskt, jag GICK fram och tillbaka. För den som läser det här är det kanske alldeles naturligt att göra det. Men vad jag menar är att jag kunde gå - utan smärta. Och jag STOD också i kön vid kassan, jag stod alltså, jag satt inte på huk eller på golvet. Smärtan i nerverna som nockat mej i somras finns inte kvar. Det var där och då som det vart så suddigt och jag kunde inte blinka för då hade tårarna svämmat över.
Ibland tror jag inte att det är sant att jag haft sådan otrolig tur att min operation lyckades så bra.
Nej, jag är inte rädd för att åldras bara tacksam att jag får göra det. Och utan brännande smärta i benen, för om den funnits kvar ... ja jag vet inte vad jag tänkte skriva...

Snart, ganska snart så lägger jag ett till år i mitt liv i arkivet. Ett otroligt händelserikt år på många vis.