I kväll var det regnigt och disigt då jag for hem från jobbet. Och så underbart det doftade. Vår.
Ja, hur går det då att jobba? Fixar jag allt? Nej det gör jag inte. Dammsugning och torkning av golv är inte min starka sida. Jag vill så gärna kunna göra allt jag ska göra. Men när jag försiktigt har dammsugit utan att böja mej och vrida mej för mycket så låser sej min rygg. Om jag går och lägger mej en stund och vilar så brukar det släppa. Ibland måste jag skrika högt när det skaver i ryggen. Jag kan inte låta bli att skrika. Usch inte kul "att bete sej" på jobbet.

Jag har svårt med några nya moment som till kommit, vill inte skriva ut vad då jag har tystnadsplikt. Annars är jag väldigt glad och stolt över hur min rygg lyckats läka ihop. Att jag läkt ihop. Att min smärta (nästan) har försvunnit. 
Att jag kan drömma igen och förverkliga mina drömmar. Och nu ska jag lägga mej i sängen och drömma på riktigt.