För ett år sedan var jag till Umeå på VegoVision. Jag tog tåget alldeles själv, det låter väl inte så märkvärdigt? Men för mej var det det! Min rygg skavde och min brännande smärta i benen gjorde att jag ofta måste stanna, böja mej ner eller sätta mej för att frigöra nerverna ner i benen, göra så att de inte klämdes åt och skickade helveteseldar ner i båda benen.
Det blev en trevlig dag med min dotter och glassen som jag fotograferade är vegansk, "Tre Vänners Glass", galet god!
Jag hade tänkt åka upp i år igen, men av olika anledningar blev det inte så.
Jag har haft mer ont, ätit alvedon morgon och kväll och känt mej ledsen, tappat fotfästet lite, jag som var så bra. Jag pratade med min chef om det, att jag inte kunde/ville jobba kvar. Ville inte ha ont, vill inte finnas på min arbetsplats och inte kunna göra det som ska göras.
Jag berättade också för honom att jag pratat med min sjukgymnast om att min rygg blivit så mycket sämre (en parodi på tv-programmet "så mycket bättre" kanske?) Jesper ville att jag skulle visa vad jag gjort som fått min rygg att smärta. Och han frågade "Varför gör du så där då?" Han visade ett annat sätt, som jag inte tänkt på, och ingen annan heller på mitt jobb tror jag. Han föreslog att våran sjukgymnast och habliteringspersonal skulle komma ut till jobbet och titta och ge tips. Så nu har det gjort det. Och de i sin tur tyckte att våran företagshälsovård skulle avsätta tid till oss. Så snart kommer de också. Men egentligen skulle allt det här vara gjort för länge sedan.
Min chef ville inte att jag skulle sluta jobba och gav mej erbjudandet att inte jobba nätter, då vi jobbar själv då. Jag har bestämt att avvakta med beslutet. Jag gör mina övningar för ryggen (och struntar i mitt ben just nu), jag använder de tips jag fick av sjukgymnasten och hoppas att jag ska fixa mitt jobb. Men inte till vilket pris som helst, jag är helt lugn i mitt beslut om att sluta jobba där om det inte känns bra.
Den senaste veckan har värken nästan släppt. Lycka! Och vad beror det på?
Då jag tror att man kan äta sej sjuk och att man kan äta sej frisk så äter jag min Paleokost, antiinflammatoriskt. Nej, nej, nej jag vill inte skuldbelägga någon, när jag skriver det här. Vad jag menar är att jag tror att man kan påverka mycket själv. Så därför äter jag inte gluten, mjölk eller socker just nu.
Jag är hellre "inbillningsfrisk" än hypokondriker. Och jag inbillar mej inte att några kilon har försvunnit från min kropp, det är vetenskapligt bevisat. Säkert blir min rygg glad av att få några färre kilon att bära upp, på köpet.
När man tar starka värktabletter så skriver läkaren (ofta) ut t ex omezaprol, ett läkemedel som reducerar mängden syra som produceras i magen. Medicinen skyddar magen mot magsår och irritation när man tar värktabletter. MEN om man står under långvarig behandling så finns också risk för minskat B12 upptag, speciellt om man redan har låga nivåer eller är vegan. Nej, jag är inte vegan men jag äter inte så mycket av de livsmedel som innehåller B12.
Jag började med dosen två tabletter två gånger /dag. Och det var som att putsa fönstren, som att rengöra sina fettfläckiga glasögon. Mitt liv blev klart igen. Mitt liv blev mitt igen.
Denna hemska trötthet som ockuperat mej är borta. Kan det vara sant? Kan det vara så enkelt?
Ja, då är jag tusen gånger hellre "inbillningsfrisk" än en sömngångare!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I kväll var det regnigt och disigt då jag for hem från jobbet. Och så underbart det doftade. Vår. Ja, hur går det då att jobba? Fixar ja...
-
Ska bli spännande... eller inte, att se vad svaret blir på mina blodprover. Pratade med min "rätta" läkare i fredags om att ja...
-
Nu ska jag vara poetisk. Ibland blir inte livet som man vill, men det kan bli väldigt bra ändå. Och man kan inte veta vad som skulle ha b...
-
Jag tror på ordens valörer. Jag tror att det är viktigt att använda positiva ord. Jag förstår inte varför det heter "sjukgymnastik...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar