Glad åt mina foton.

Jag fotograferar mycket. Tack till mej själv som gör det!
Ofta scrollar jag igenom mina foton. Kan beskära något. Skriva en text på något foto. Men vad jag mest gör, är att bara titta på dem och se vilket fantastiskt liv jag har. Vad livet gett och ger mej mycket.
Många fotograferar för att lägga ut på instagram och facebook. Det är inte mitt syfte, för mej är det en form av fotodagbok, bara för mej själv mest.
Mina foton från i somras har också en annan betydelse. Ibland tycker jag att jag mest haft ont. Legat och gråtit. Inte kunnat. Inte velat. Inte orkat. Sagt nej tack. Varit ledsen. Missat saker.

Men mina foton får mej att minnas och se en helt annan sommar också. Grillning, fiske (jo, sittande i en båt så går det), vackra blommor, trevliga vänner, musikupplevelser, solnedgångar, stjärnnätter, sjöar, åar, massor av god mat. Tack igen till mej själv som fotograferar så mycket.

Och mina senaste foton och filmsnuttar gör mej så harmonisk och lycklig, att elda i min eldkorg och höra knastret av granved. Natten är svart, riktigt augustisvart och där sitter jag men fina vänner och har det underbart bra trots allt.
Och att lyssna på telefonen, där i mörkret när  Annika Norlin sjunger sin låt "Rött och svart pumpar hjärtat" när ÖFK har vunnit var en annorlunda högtidlig upplevelse.