I kväll har jag gått långt.

Kan man sova bort en dag? Nej jag tror inte på det. Jag tror att om man sover en dag så behöver man det. Oavsett anledningen. Jag litar på min kropp, fast jag inte känner igen den längre.
Idag behövde den sova. Behövde jag sova. Så nu har jag gjort det.

Erik väckte mej till mitt favorit tv-program, jag tror att killen heter Wood och han vandrar. Jag har följt honom längs Nilen och nu är han i Sydamerika och vandrar. Tänker som så att kan jag inte gå själv, så kan jag ju följa med honom iaf. Och i länder jag aldrig skulle våga/vilja gå i. Spännande!

Något häftigt. När jag var i Uganda tog jag med en fröskida hem från ett stort träd. Två av fröna växer i "Mitt Gröna Kök", kan nog inte påstå att de är vackra, men de får växa som de vill och nog gör de det. De har bildat en trädstam var men bladen är skirt gröna och vräker sej åt alla, alla håll men med någon sorts symetri ändå. Och vad ser jag när killen vandrar vid Nilen genom ett skogsparti, mina växter. Och han stannar så bladen ligger mot hans hatt. Mina små träd. Lycka.

Jag känner att jag blir mer rörlig och det blir lite mindre ont.
Men vaknade i morse av mina iskalla fötter trots sockar. Så idag har jag dubbla sockor, vanliga och tjocka som Gun (Tack) har stickat till mej och så tänker jag sova nu i natt.
Nej mina fötter är inte kalla utan på men inuti är de is. En förklaring är att min hjärna inte ställt om sej till lagom. Förr var det eld och nu is, tror (hoppas) att det möts någonstans där på mitten och blir normal. Jag som är barfotamänniska.

Är trött och ska lägga mej nu. Och imorgon har jag massor att fixa, har en hel lapp att pricka av. Slå in bröllopspresent, kolla igenom kläder, packa med svartpeppar, hårt bröd och ringa G för att höra hur det gått hos doktorn.
Kanske inte så mycket, men i min värld så ...
Känns som om jag vill sova hela natten och dagen imorgon också. Jag tror att min kropp är överlycklig av att slippa benvärken, den vill sova igen hela den onda sommaren.

En psykiatriker kanske skulle säga att jag var deprimerad, "du vill ju inte träffa någon, du vill inte äta något, du orkar ingenting". Men då är jag väl det då, jag kanske behöver vara så, just nu. 
Full tillit till min kropp. 

Men något jag kan så är det att skratta. Och det gör jag ofta och hjärtligt!