Snart blir det en chokladdröm.

Det går framåt. Jag har plockat ur hela diskmaskinen idag, även den understa korgen, fast inte helt lätt. Kände mej duktig och ville ha lite beröm. Det översta facket och besticklådan har gått bra (om någon lyft ur besticklådan till mej) förut.

Jag kan få på mej strumporna själv också, både vanliga och mina stickade. Jag fortsätter att frysa om fötterna och går med tjocksockar både dag och natt fortfarande. Jag tycker att de känns som om de vore iskalla, men det är de inte.
Med mitt långa skohorn så fixar jag skorna själv, ett par i alla fall, de rosa/svarta gympaskorna.
Mina leggins är lite svåra, men med lite ansträngning så går det.
Oj, det låter som om jag inte kan något alls nästan, så är det inte. Det är böj momentet som inte riktigt vill sej. Och mitt högra ben.
Nästa vecka ska jag börja med bålstabilisering hos min sjukgymnast. Och jag kanske ska be om lite laserbehandling på mitt ben (ljumske).

En kvällspromenad och jag känner hur glad jag blir. Jag behöver inte att någon rullar ut röda mattan för mej, men att gå och dra fötterna i den gula mattan som allt höstlöv bredd ut åt mej det klarar jag mej inte utan. Alla dofter och färger.
Helst går jag själv för att koncentrera mej på att gå rätt. Jag lyckas ibland få till en vaggande gång som inte alls är bra för mej.

Imorgon börjar jag med nedtrappningen av min sista medicin förutom alvedon. Då jag har ett specialschema så kommer det att ta sjutton dagar. En kapsel bort varannan till var tredje dag.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att min nervverk är borta. Att jag kommer att kunna fortsätta gå som jag gör nu, utan smärta.
Jag stod en stund ute ikväll och pratade med min granne som undrade hur det var med mej. Precis som jag sa till henne så skriver jag här; jag vill ALDRIG mer känna den där brännande smärtan, men jag vill heller aldrig glömma hur hemsk den var, vill aldrig bara ta för givet, vill känna tacksamhet. Det är inte alla förunnat att kunna gå. 

Jo, jag har räknat ut när jag är helt utan medicin. Då ska jag göra en härlig Chokladdröm till mej själv (och kanske hälften till Erik).

6 dl mjölk
4 msk kakao
1/2 tsk vaniljpulver
6 cl av en god likör
socker, efter smak
1 dl grädde
2 dl vaniljglass
mörkchoklad
chokladsås
chokladrån
en mumsmums
Jag ska värma allt till den varma chokladen, toppa med grädde, glass, den rivna mörka chokladen, rånet, såsen och överst ska jag trycka dit en mumsmums.

Det där låter ju väldigt avancerat för mej som knapp lagat någon mat alls på fyra månader, jag som verkligen älskar att stå vid spisen och komponera en vegetarisk maträtt och en av kött. Älskar att göra storkok och frysa in.
Om jag räknar de jag lagat de månaderna, överdriver jag om jag säger fem. Jag minns inte men jag tror att det är tre gånger. Lusten försvann (och har inte kommit tillbaka) när eldarna brann i mina ben.
Jag har haft sådan tur att jag fått middag varje dag. I somras var Linnea hemma och fixade och nu ser Erik alltid till att det finns till mej. Tack!

Kanske blir den här chokladdrömmen början på att laga mat igen.