Skärmbilden på min dator.
Just det här fotot har inte jag tagit, men jag var med i Masai Mara när min son fotade. Jag har också fina kort på lejonen från just den här gången när det likt kattungar klänger på sina mammor, men Jens foton är nog lite bättre än mina.
Ja, en sådan fin bild möter mej då jag öppnar min dator.
Idag blev det inte någon promenad, tyckte att det var onödigt att utmana ödet då det var snorhalt på vissa ställen. Jag hade dessutom sovit bra i natt, hela fyra, kanske fem timmar. Så jag tog bussen ut till Frösön. Det blev en jättetrevlig stund med min jobbarkompis Anki och en god räkmacka.
Så mycket som finns att prata om då man inte träffats på ett tag, det är inte riktigt samma sak att skriva sms.
Hon har också varit sjukskriven, men jobbar nu men går och väntar på ytterligare läkarbesök. Känner så väl igen hennes tankar, om att känna sej glad och förväntansfull och sedan kanske falla platt ner av tråkiga besked. Av oros tankar och samtidigt många gånger känna sådan tacksamhet till familjen som ställer upp så otroligt mycket.
Jag blir så förvånad över mej själv över hur lite jag orkade. Kände mej så pigg, precis som jag brukar vara. Min dag var inte ett dugg ansträngande. Men efter middagen (en jättegod gryta på tjäder och gula kantareller som inte jag hade lagat) så däckade jag ihop, kunde ha krupit under täcket och lagt mej för natten, bara vetskapen om att jag skulle få vara vaken hela natten sedan hindrade mej.
Låg i sängen och tänkte att jag måste kliva upp och hänga tvätten, jag måste kliva upp alldeles snart och hänga tvätten... Måste vila lite grann till bara.
Jag hängde aldrig tvätten, den blev hängd ändå (jag hade verkligen tänkt hänga den).
Det blev ganska många portioner av fem kilo tjäder. Delade upp så att jag skulle frysa in och njuta av flera luncher framöver. Sedan de svalnat och jag äntligen klivit upp ur min säng och letat fram lock till mina byttor med tjäderportioner, så skulle jag leta plats i frysen för att frysa in dem och vad fann jag då? En glas form som jag köpte på i IKEA i Umeå i juni. Jag hade skivat bananer och fryst in dem i formen (till smoothies).
Lite nostalgiskt med formen, jag köpte den sist jag var till Umeå och åkte rullstol på IKEA då jag hade SÅ ont i mina ben.
Nu när jag åker upp nästa gång till Umeå, kan jag GÅ i sakta takt runt på det stora varuhuset. Yes I can!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
I kväll var det regnigt och disigt då jag for hem från jobbet. Och så underbart det doftade. Vår. Ja, hur går det då att jobba? Fixar ja...
-
Ska bli spännande... eller inte, att se vad svaret blir på mina blodprover. Pratade med min "rätta" läkare i fredags om att ja...
-
Nu ska jag vara poetisk. Ibland blir inte livet som man vill, men det kan bli väldigt bra ändå. Och man kan inte veta vad som skulle ha b...
-
Jag tror på ordens valörer. Jag tror att det är viktigt att använda positiva ord. Jag förstår inte varför det heter "sjukgymnastik...

Ska bli så kul att ni kommer hit! :)
SvaraRaderaSå kul att äntligen kunna åka. Att jag kan!
SvaraRadera