Ryggmottagningen.

I dag har jag träffat min läkare Jakob på ryggmottagningen. Han har tittat på mina senaste röntgenbilder. Lite nervöst var det, då jag ibland har tyckt att jag känner en skruv i min rygg, tänk om den "gängat" upp och det blivit något fel.
Men nej, det såg jättebra ut och jag kunde inte känna någon skruv då de redan var övertäckta med brosk, berättade han.

Han visade röntgenbilderna och förklarade vad de gjort i min rygg. Jag förstår ju inte allt men det lät bra. Han visade vart de tagit ben ifrån min rygg, bland annat den benbit som gått av och malt sönder ben för att täppa till och mura ihop min ryggrad med de instrument de satt dit. Min rygg har redan fått en brygga av brosk som håller ihop (antar att det är den som håller det på plats nu, att de växt ihop ben och den metall de använt). Jag ser framför mej att det står någon med en mortel bredvid operationsteamet och mal mina ben, ha ha nej inte riktigt så ...

Jag berättade hur orolig jag varit för allt i höstas. Om de det stora skåpet som välte på mej och hur ont i mina ben jag fått i några dagar efteråt. Usch vad jag tyckte att det var hemskt. Han sa att det var svällt runt mina nerver eller om det till och med var nerverna som var svälda efter operationen som gjorde att det gjorde ont.

Anledningen att operationen tog längre tid än beräknat var för att den nedre högra skruven kommit så nära en nerv, de såg de när allt var på plats. De valde då att göra om den så att det inte skulle bli några problem av den. Han visade med en plastryggrad hur de skruvat och vart nerverna låg. Det kändes bra att få det förklarat och på ett sätt som jag förstår.

Jag äter fortfarande alvedon och han undrade varför. Jag berättade och sa att i min värld så var det inte att äta någon medicin om jag jämförde med vad jag ätit i somras och höstas. Och jag håller på att trappa ner den också. Han höll med om att så var det, jämfört så var det inget!

Jag har inga speciella restriktioner. Får lyfta. Får resa. Får leva. Tack! Tack!
Men jag vet mina begränsningar. Vet vad jag blir trött i ryggen av. Vet att mitt höger ben inte vill gå i uppförs backar. Vet att jag fortfarande lätt blir trött, trött när det sker mycket runt omkring mej.

Och jag blev så vansinnigt ledsen när jag insåg att jag kommer att få 23 semesterdagar i betalning. Jag som vill vara ledig och uppleva istället för att få pengar för de dagarna. Men jag vet ju hur reglerna är.

Även om jag längtar efter att resa så vet jag att det är de små vardagliga sakerna som jag är mest glad över:
Att stå. 
Att gå. 
Att vänta på bussen och det gör inget att den är sen, jag fixar att vänta utan smärta.
Jag bara fixar det!!!
LYCKA!